tuss

Svenska

Substantiv

Böjningar av tuss	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tuss	tussen	tussar	tussarna
Genitiv	tuss	tussens	tussars	tussarnas

tuss

1. (liten) grupp av hopsamlade (små och mjuka) partiklar; tott, tofs

   Etymologi: Belagt sedan 1847. Av svenskt dialektalt ord tuss ("hötapp; tuss").

   Sammansättningar: bomullstuss, dammtuss, molntuss, papperstuss, pälstuss

Översättningar

liten grupp av mjukt material

• bokmål: dott m
• engelska: wad ^(en)
• nynorska: dott m