tromme

Bokmål

Substantiv

tromme mf

1. trumma

Danska

Substantiv

Böjningar av tromme	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	tromme	trommen	trommer	trommerne
Genitiv	trommes	trommens	trommers	trommernes

tromme u

1. trumma

Substantiv

tromme

1. (musik) trumma

Frisiska

Substantiv

Böjningar av tromme	Singular	Plural
utrum
Nominativ	tromme	trommen

tromme u

• uttal: ˈtromə

1. (musikinstrument) trumma

   Varianter: trom

   Sammansättningar: trommefel, trommeslach

   Besläktade ord: konga, pauk, roffel, tamtam, tromje, tromke, trommeler, trommelflues, trommelholte, trommer