triumvirat

Svenska

Substantiv

Böjningar av triumvirat	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	triumvirat	triumviratet	triumvirat	triumviraten
Genitiv	triumvirats	triumviratets	triumvirats	triumviratens

triumvirat

1. förening av tre män/personer (triumvirer), som delar högsta makten mellan sig

   Synonymer: triarki (mindre brukligt)

   Besläktade ord: triumvirant

Översättningar

förening av tre män/personer (triumvirer), som delar högsta makten mellan sig

• engelska: triumvirate ^(en)
• franska: triumvirat ^(fr) m
• tyska: Triumvirat ^(de) n

Franska

Substantiv

Böjningar av triumvirat	Singular	Plural
Maskulinum	triumvirat	triumvirats

triumvirat m

• uttal: tʁi.jɔm.vi.ʁa

1. triumvirat

   Synonymer: triarchie