trasighet

Svenska

Substantiv

Böjningar av trasighet	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	trasighet	trasigheten	trasigheter	trasigheterna
Genitiv	trasighets	trasighetens	trasigheters	trasigheternas

trasighet u

1. det att vara trasig; något som är trasigt

   Se även tesaurus: Vanprydnad

Översättningar

det att vara trasig

• tyska: Zerlumptheit f