Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av transumt  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ transumt transumtet transumt transumten
Genitiv transumts transumtets transumts transumtens

transumt n

  1. utdrag
    1843: DelaGardiska Archivet, 20:e delen, s. 114:
    Upprörd att hafva tappat en votering, uppstod Biskopen och begärte att få ett transumt af protokollet, innehållande så väl dess motion, som deliberationen deröfver.
    Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1516 som fornsvenska transumpt, [1], av medeltidens latinska transsumptum.[2]
    Besläktade ord: transumera

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "transumt"
  2. Svenska Akademiens ordbok: "transumt"