träl

Svenska

Substantiv

Böjningar av träl	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	träl	trälen	trälar	trälarna
Genitiv	träls	trälens	trälars	trälarnas

träl

1. ofri person som tvingats in i servitud; slav

   Etymologi: Av fornsvenska þræl. Av fornnordiska þræll, av urgermanska *þragilaz, *þrahilaz, *þrēhilaz, från roten *þreh-, *þreg-, *þrag- (”att springa”), av urindoeuropeiska *trāgʰ- (”draga, löpa, springa”).

   Användning: Används särskilt om ofria personer under vikingatiden i Skandinavien.

   Besläktade ord: träla, träldom, trälinna

Översättningar

Översättningar

• bokmål: trell m
• danska: træl u
• engelska: slave ^(en), thrall ^(en)
• färöiska: trælur m, trællur m
• isländska: þræll ^(is) m
• japanska: 奴隷 ^(ja) (どれい, dorei)
• nynorska: træl m
• tyska: Sklave ^(de) m, Knecht ^(de) m