toft

Svenska

Substantiv

Böjningar av toft	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	toft	toften	tofter	tofterna
Genitiv	tofts	toftens	tofters	tofternas

toft n

1. tvär- eller längsgående bräda eller bjälke till sittbänk på mindre båtar

   Etymologi: Av fornsvenska toft; av oklart ursprung. Jämför forndanska thoft, thoftæ, toftæ, (danska tofte, dialektalt även "toft"), fornvästnordiska þopta f (norska tofte, tufte). Också besläktat med fornvästnordiska þopti m, roddman som delar sin sittplats i båten. Allt kan dras till densamma rot som förekommer även i medellågtyska ducht (tyska Ducht), fornhögtyska dofta. Ävenså fornhögtyska gedofta, ("kamrat") samt fornengelska þoft, thofte ("toft") och geþofta, ("kamrat").

2. (södra Sverige, i äldre tider) åkerlapp eller ängsmark som hör till ett torp eller ligger intill en gård; gårdstomt

   Etymologi: Av fornsvenska toft, topt. På fornvästnordiska topt, tuft, tupt. Etymologiskt identiskt med tomt.

Översättningar

tvär- eller längsgående bräda eller bjälke till sittbänk på mindre båtar

• engelska: thoft ^(en) dialektalt

åkerlapp eller ängsmark som hör till ett torp eller ligger intill en gård