tarn

Engelska

Substantiv

Böjningar av tarn	Singular	Plural
Nominativ	tarn	tarns
Genitiv	tarn's	tarns'

tarn

• uttal: (Storbritannien) tɑː(ɹ)n

1. (särskilt i norra England) tjärn, liten fjällsjö

   Etymologi: Dialektalt ord som populariserats av diktare, från fornnordiska tjǫrn ("liten fjällsjö utan biflöden"), från urgermanska *terno, troligen med ursprunglig betydelse "vattenhål".