synekdoke

Svenska

Substantiv

Böjningar av synekdoke	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	synekdoke	synekdoken
Genitiv	synekdokes	synekdokens

synekdoke

1. (lingvistik, retorik) retorisk figur varvid ett ord eller begrepp ersätts av ett annat med snävare eller vidare betydelse

   I Herrens bön är bröd en synekdoke som syftar på de mål mat vi äter varje dag.

   Hyperonymer: metonym

   Etymologi: Av grekiska συνεκδοχή (synekdochḗ).

Översättningar

retorisk figur

• engelska: synecdoche ^(en)
• franska: synecdoque ^(fr) f
• polska: synekdocha ^(pl) f
• ryska: синекдоха ^(ru) f
• tjeckiska: synekdocha f
• tyska: Synekdoche ^(de) f