svängel

Svenska

Substantiv

Böjningar av svängel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	svängel	svängeln	svänglar	svänglarna
Genitiv	svängels	svängelns	svänglars	svänglarnas

svängel u

1. hävstång, hävarm, stång som svänger eller vrider sig

   Då vid svängelns neddragande kolven E upplyftes, öppnar sig de båda ventilerna F och G, och vatten uppstiger genom röret H i pumpstöveln.

   Etymologi: Fornsvenska svängil, medellågtyska swengel, nutida tyska Schwengel.

   Sammansättningar: brunnssvängel, pressvängel, pumpsvängel, svängelhuvud, svängelkrok, svängellås, svängelok, svängelrem, svängelstolpe, svängelstång, svängelögla, vagnssvängel

Översättningar

hävstång, hävarm, stång som svänger eller vrider sig

• engelska: bar ^(en), lever ^(en), swingbar, swingtree ^(en), swingletree ^(en)
• tyska: Ortscheit n, Schwengel m