strupe

Svenska

Substantiv

Böjningar av strupe	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	strupe	strupen	strupar	struparna
Genitiv	strupes	strupens	strupars	struparnas

strupe

1. (anatomi) halsens framsida

   Vargen gjorde ett plötsligt anfall mot hjortens strupe.

2. (anatomi) halsens inre; endera av halsens två kanaler, matstrupen och luftstrupen

   Benet satte sig i strupen.

Etymologi: Av fornsvenska strupe.

Användning: "Strupe" är ett samlingsbegrepp för halsregionen kring luft- och matstrupen som sträcker sig från struphuvudet och ned i lungorna respektive magsäcken. I dagligt tal syftar benämningen oftast på halsens framsida.

Sammansättningar: luftstrupe, matstrupe, strupgrepp, struphuvud, strupsång, struptag, vrångstrupe

Översättningar

halsens framsida

• bokmål: strupe ^(no) m
• engelska: throat ^(en)
• estniska: kurk
• finska: kurkku ^(fi)
• italienska: gola ^(it) f
• nynorska: strupe m
• polska: gardło ^(pl) n
• tyska: Kehle ^(de) f

halsens inre

• bokmål: strupe ^(no) m
• engelska: throat ^(en)
• italienska: gola ^(it) f
• maltesiska: gerżuma f
• nynorska: strupe m
• polska: gardło ^(pl) n, przełyk ^(pl) m matstrupe
• portugisiska: garganta ^(pt) f
• tyska: Kehle ^(de) f