Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av stridighet  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ stridighet stridigheten stridigheter stridigheterna
Genitiv stridighets stridighetens stridigheters stridigheternas

stridighet

  1. (vanligen i plural) strider
    Vanliga konstruktioner: stridigheter
    Etymologi: Belagt i språket sedan 1634.[1]

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "stridighet"