stråke

Svenska

Substantiv

Böjningar av stråke	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stråke	stråken	stråkar	stråkarna
Genitiv	stråkes	stråkens	stråkars	stråkarnas

stråke

1. (musik) redskap ofta av tagel som dras över strängarna i ett stråkinstrument för att skapa ljud

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1579. Bildat till verbet stryka, den som ”stryker mot strängarna”.

   Sammansättningar: fiolstråke, stråkinstrument, stråkbräda, stråkdrag, stråkföring, stråkhållare, stråkhållning, stråkkvartett

Översättningar

redskap som dras över strängarna i ett stråkinstrument

• bokmål: bue ^(no) f
• danska: bue
• engelska: bow ^(en)
• esperanto: arĉo ^(eo)
• estniska: poogen
• finska: jousi ^(fi)
• franska: archet ^(fr)
• indonesiska: penggesek ^(id)
• italienska: archetto ^(it) m, arco ^(it) m
• japanska: ボウイング
• nederländska: strijkstok ^(nl)
• nynorska: boge
• spanska: arco ^(es) m
• tyska: Bogen ^(de) m
• ukrainska: смичок