Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av stork  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ stork storken storkar storkarna
Genitiv storks storkens storkars storkarnas

stork u

  1. fågel ur familjen storkfåglar
    Etymologi: Av fornsvenska storker, besläktat med fornhögtyska storah, fornengelska storc, av urgermanska *sturka-, av den indoeuropeiska språkstammen *str̥gos, eventuellt en avledning av: *ster- ("stel"), alternativt besläktat med stark; antagligen namngiven för sin typiska gång.
    Sammansättningar: storkbo, storkpar, storknäbb

Översättningar

redigera

Substantiv

redigera

stork u

  1. stork

Engelska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av stork  Singular Plural
Nominativ stork storks
Genitiv stork's storks'

stork

  1. stork