Svenska

redigera

Adjektiv

redigera
Böjningar av stinn  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum stinn stinnare  
Neutrum stint
Bestämd
singular
Maskulinum (stinne)? (stinnare)? (stinnaste)?
Alla stinna stinnare stinnaste
Plural stinna
  Predikativt
Singular Utrum stinn stinnare stinnast
Neutrum stint
Plural stinna
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning stint

stinn

  1. (även bildligt) mycket full; som har svällt upp till nära bristningsgränsen och nu är styv och hård; utspänd, uppblåst, som nästan sticker ut eller spricker; exempelvis om hudsäckar (såsom kvinnobröst), mage, plånbok
    Vanliga konstruktioner: stinn av ngt
    Jätteglad med en stinn plånbok gick jag in i affären.
    Sammansättningar: adrenalinstinn, hormonstinn, penningstinn, solstinn, testosteronstinn
  2. (om ögon) uppspärrade och spända, spänt och orubbligt blickande, storögt stirrande med orörlig blick
 
Etymologi: Av fornsvenska stinder (”styv; hård; fast”).[1][2]
Besläktade ord: stint
Fraser: stinn i krävan

Översättningar

redigera

Källor

redigera
  1. Svensk ordbok: "stinn", läst 2020-12-25
  2. Ordbok öfver svenska medeltids-språket: "stinn", läst 2020-12-25