Svenska

redigera

Adjektiv

redigera

stillatigande

  1. som underlåter att yttra sig eller protestera mot något
    1955: Gräfsnäs: ett västgötagods och dess öden, Linnar Linnarsson:
    Det fanns emellertid en, som inte stillatigande kunde finna sig i att ungdomen kom samman till dans, vare sig här eller där, och det var prosten Karl Ludvig Johansson i Mellby.
    Se även tesaurus: Okändhet, Ljudlöshet