stövare

Svenska

Substantiv

Böjningar av stövare	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	stövare	stövaren, vard. stövarn	stövare	stövarna
Genitiv	stövares	stövarens, vard. stövarns	stövares	stövarnas

stövare

1. sorts jakthund

   Sammansättningar: hamiltonstövare, schillerstövare, smålandsstövare

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1300-talet, som fornsvenska støvare, av medellågtyska stöver med samma betydelse. Av verbet stöva + -are, där verbet är lånat av medellågtyska stöven, stôben (”snoka”).

   Se även tesaurus: Djur

Översättningar

sorts jakthund

• tyska: Laufhund m