spränga

Se även språnga.

Svenska

Verb

Böjningar av spränga	Aktiv	Passiv
Infinitiv	spränga	sprängas
Presens	spränger	sprängs (spränges)
Preteritum	sprängde	sprängdes
Supinum	sprängt	sprängts
Imperativ	spräng	–
Particip
Presens	sprängande, sprängandes
Perfekt	sprängd
Som förled i sammansättningar används spräng-.

spränga

1. orsaka en explosion som förstör något

   De skall spränga byggnaden om halvannan timme.

   Vi måste spränga oss genom berget.

   Sammansättningar: spränggranat, sprängkraft, sprängladda, sprängladdad, sprängladdning, sprängmedel, sprängsalva, sprängskott, sprängsäker, sprängämne, sprängört

2. (i sammansättningar, som förled) till bristningsgränsen

   Sammansättningar: sprängfylld, sprängkåt

   Jämför: propp-

3. stoppa en kriminell verksamhet

   Internationell knarkliga sprängd (Källa: svt.se den 13 juli 2007)

Etymologi: Ursprungligen kausativ av springa, alltså, att få någonting att ”springa” i luften, jämför isländska springa.

Översättningar

orsaka explosion

• engelska: blast ^(en), burst ^(en), (förstöra; spränga i bitar) blow up ^(en), explode ^(en)
• franska: faire exploser, faire sauter ^(fr)
• isländska: sprengja ^(is)
• italienska: far esplodere
• japanska: 爆破する (ばくはする, bakuhasuru), 爆破をする (ばくはをする, bakuha wo suru) (väldigt ovanligt)
• portugisiska: explodir ^(pt)
• spanska: hacer volar, hacer saltar
• tyska: sprengen ^(de)
• ukrainska: підрива́ти impf, підірва́ти pf, рва́ти impf

stoppa verksamhet

• engelska: bust ^(en)
• portugisiska: desmantelar

Se även

• explodera