smälek

Svenska

Substantiv

Böjningar av smälek	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	smälek	smäleken
Genitiv	smäleks	smälekens

smälek

1. smädelser, hån eller förakt som resulterar i skam, nesa eller vanära

   Jesus valde smälek och fattigdom framför ära och rikedomar.

   De fick lida smälek för sin tros skull.

   Etymologi: Belagt i språket sedan 1400-1425, som fornsvenska smæleker.

Översättningar

smädelser, hån eller förakt som resulterar i skam, nesa eller vanära

• bokmål: forhånelse m
• finska: pilkka ^(fi)
• polska: zniewaga ^(pl) f, potwarz ^(pl) f, kalumnia ^(pl) f
• tyska: Schmach ^(de) f, Schande ^(de) f, Unehre f