skvalpa
Svenska
redigeraVerb
redigeraBöjningar av skvalpa | Aktiv | Passiv |
---|---|---|
Infinitiv | skvalpa | skvalpas |
Presens | skvalpar | skvalpas |
Preteritum | skvalpade | skvalpades |
Supinum | skvalpat | skvalpats |
Imperativ | skvalpa | – |
Particip | ||
Presens | skvalpande, skvalpandes | |
Perfekt | – | |
skvalpa
- (om vätska) vara i rörelse (såsom en vågrörelse med små vågor) och därvid ge ifrån sig ett plaskande och kluckande ljud
- Det är så mysigt att sitta och höra hur vågorna skvalpar mot sanden.
- Vissa tankar ligger kvar och skvalpar och uppfyller huvudet.
- Etymologi: Belagt i språket sedan 1400-talet,[1] som fornsvenska sqvalpa.
- Jämför: plaska, klucka, gunga, guppa, skvimpa, skvätta, stänka
- Besläktade ord: skvala, skvalp, skvalpig