skriftspråk

Svenska

Substantiv

Böjningar av skriftspråk	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skriftspråk	skriftspråket	skriftspråk	skriftspråken
Genitiv	skriftspråks	skriftspråkets	skriftspråks	skriftspråkens

skriftspråk

1. (lingvistik) form av språk som förmedlas genom skrift

   1897: Om svenskan som skriftspråk, Gustaf Cederschiöld:

   Det kan ju ej bestridas, att skriftspråket är en af de förnämsta nödvändighetsartiklarna för kulturmänniskan.

   2003 (25 aug): Nyckeln till Inkafolkets skriftspråk kan vara funnen (Sydsvenskan):

   Inkafolket i Sydamerika är en av få bronsålderscivilisationer som trots sin högtstående kultur saknar ett känt skriftspråk.

   Antonymer: talspråk

   Se även tesaurus: Språk

Översättningar

Översättningar

• bokmål: skriftspråk n
• danska: skriftsprog
• finska: kirjakieli ^(fi)
• franska: langue écrite f
• färöiska: skriftmál
• katalanska: llenguatge escrit
• tyska: Schriftsprache ^(de) f