skräling

Svenska

Substantiv

Böjningar av skräling	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	skräling	skrälingen	skrälingar	skrälingarna
Genitiv	skrälings	skrälingens	skrälingars	skrälingarnas

skräling u

1. (historiskt) inuit
2. (historiskt) indian

Etymologi: Av fornnordiska skrælingi.

Användning: Beteckningen skräling användes av vikingatidens nordbor om medlemmar av Nordamerikas urbefolkning, oavsett folkgrupp, och används i modern svenska endast i historiebeskrivningar eller historiska romaner.