självbildning

Svenska

Substantiv

Böjningar av självbildning	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	självbildning	självbildningen
Genitiv	självbildnings	självbildningens

självbildning

1. bildning genom att själv fritt söka upp önskad kunskap (i böcker) utan handledning och utan inblandning av läroanstalt eller utbildningsplan

   1935: Skrifter utgivna av Statsvetenskapliga föreningen i Uppsala, Volym 4–5:

   Det demokratiska genombrottet återspeglas även här tydligt i antalet personer, för vilka folkskoleundervisningen varit den enda grunden för vidare självbildning.

   Jämför: hemskolning, självstudier, självlärd