selv

Bokmål

Adjektiv

selv

1. själv, utan andra

   Det er greit, jeg kan bære den selv.

   Det går bra, jag kan bära den själv.

   Besläktade ord: selvisk

   Sammansättningar: selvbetjening, selvbilde, selvkontroll, selvkritikk, selvmord, selvmotsigelse, selvsagt, selvstendig

Pronomen

selv (neutrum: selv, plural: selv)

• uttal: sɛl

1. pronomen som styr disjunktiv

   Selv hater jeg epler.

   Själv hatar jag äpplen.

2. pronomen som styr reflexiv

   Man kan ikke gifte seg med seg selv.

   Man kan inte gifta sig med sig själv.

Varianter: sjøl

Etymologi: Av danska selv, av fornnordiska sjalfr, av urgermanska *selbaz, av urindoeuropeiska *selbʰ-.

Sammansättningar: selvangivelse, selvantenne, selvbestemmelse, selvbetjent, selvbiografi, selvdisiplinert, selvforsvar, selvfølelse, selvgod, selvgående, selvheftende, selvhjelp, selvkritikk, selvlært, selvmord, selvmotsigende, selvmål, selvportrett, selvpublisere, selvpåført, selvsikker, selvskading, selvstyre, selvstyrende, selvstyrt, selvtillit, selvundersøkelse

Substantiv

Böjningar av selv	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	selv	selvet	selv	selva, selvene
Genitiv	selvs	selvets	selvs	selvas, selvenes

selv

1. själv

   1867: Peer Gynt, Henrik Ibsen:

   ...Fortolkernes kejser - på selvets fundament!

Adverb

selv

1. till och med, även