Substantiv

redigera
Böjningar av sejr  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ sejr sejren sejre sejrene
Genitiv sejrs sejrens sejres sejrenes

sejr u

  1. seger, vinst, triumf
    Etymologi: Av forndanska sighær, av fornnordiska sigr (”vinst”), av urgermanska *segaz, av urindoeuropeiska *segʰ-, *segh- (”hålla”).
    Besläktade ord: sejre, besejre