rutil

Se även Rutil.

Svenska

Substantiv

Böjningar av rutil	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rutil	rutilen	rutiler	rutilerna
Genitiv	rutils	rutilens	rutilers	rutilernas

rutil

1. slags mineral huvudsakligen bestående av titandioxid, TiO₂ med en vanligtvis svart, rödbrun eller röd färg och som har diamantglans; även om band av detta mineral insprängt i andra mineral

   Se även: anatas, brookit

Översättningar

slags mineral

• bokmål: rutil
• danska: rutil
• engelska: rutile ^(en)
• finska: rutiili
• franska: rutile ^(fr) m
• galiciska: rútilo ^(gl) m
• ryska: рутил ^(ru) m
• spanska: rutilo ^(es)
• tyska: Rutil