Svenska redigera

Substantiv redigera

Böjningar av rubbning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rubbning rubbningen rubbningar rubbningarna
Genitiv rubbnings rubbningens rubbningars rubbningarnas

rubbning

  1. avvikelse från det normala; förskjutning från något (jämvikts)läge
    Synonymer: anomali, störning
    Sammansättningar: cirkulationsrubbning, hormonrubbning, sömnrubbning, talrubbning

Översättningar redigera