rivning

Svenska

Substantiv

Böjningar av rivning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	rivning	rivningen	rivningar	rivningarna
Genitiv	rivnings	rivningens	rivningars	rivningarnas

rivning

1. det att riva en byggnad

   Besläktade ord: riva

   Sammansättningar: rivningsarbete, rivningsbeslut, rivningsfastighet, rivningsfärdig, rivningsförbud, rivningshot, rivningshotad, rivningshus, rivningskontrakt, rivningskula, rivningskåk, rivningslov, rivningslägenhet, rivningstillstånd, rivningstomt, rivningsvirke, rivningsvåg

Översättningar

det att riva en byggnad

• tyska: Abriss ^(de) m, Abbruch ^(de) m