Konjugation för ringeln 

Hjälpverb: haben

Infinitiv ringeln
Presensparticip ringelnd
Perfektparticip geringelt
Indikativ 1:a pers. 2:a pers. 3:e pers.
Presens Singular ich ringle, ringel, ringele  du ringelst  er, sie, es ringelt 
Plural wir ringeln  ihr ringelt  sie ringeln 
Preteritum Singular ich ringelte  du ringeltest  er, sie, es ringelte 
Plural wir ringelten  ihr ringeltet  sie ringelten 
Imperativ
Singular - ringle, ringel, ringele ! -
Plural - ringelt ! ringeln Sie !
Konjunktiv I
Presens Singular ich ringele  du ringelest  er, sie, es ringele 
Plural wir ringeln  ihr ringelet  sie ringeln 
Konjunktiv II
Preteritum Singular ich ringelte  du ringeltest  er, sie, es ringelte 
Plural wir ringelten  ihr ringeltet  sie ringelten 

ringeln

  1. ringla
    Besläktade ord: Ringel