riktighet

Svenska

Substantiv

Böjningar av riktighet	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	riktighet	riktigheten
Genitiv	riktighets	riktighetens

riktighet

1. det att vara riktig, sann eller korrekt

   En fysikalisk teoris riktighet bestäms av hur väl teorins förutsägningar stämmer överens med experimentella observationer.

Översättningar

det att vara riktig, sann eller korrekt

• franska: justesse ^(fr) f, exactitude ^(fr)