revben

Svenska

Substantiv

Böjningar av revben	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	revben	revbenet	revben	revbenen
Genitiv	revbens	revbenets	revbens	revbenens

revben

1. krökt skelettben (costa) som i par utgår från ryggraden och tillsammans utgör bröstkorgen

   Etymologi: Första ledet, rev (numera sällan självständigt), kommer från fornsvenska rif, "revben", från urgermanska *rebja, varav även engelska rib och tyska Rippe (via medellågtyskan kommer också svenska ribba). Ytterst från urindoeuropeiska *h₁rebʰ-, ursprungligen troligen "att täcka", varav även grekiska ἐρέφω, "lägger tak", och ryska ребро, "revben".

   Sammansättningar: revbensspjäll

Översättningar

Översättningar

• aragonska: costiella ^(an) f
• asturiska: costiella ^(ast) f
• bokmål: ribbein n, ribben n
• danska: ribben ^(da) n
• engelska: rib ^(en)
• finska: kylkiluu ^(fi)
• franska: côte ^(fr)
• galiciska: costela ^(gl) f
• italienska: costola ^(it) f
• jiddisch: ריפּ f (rip)
• koreanska: 갈비뼈 ^(ko) (galbippyeo)
• kurdiska: parsû ^(ku) m
• kymriska: asen f
• lulesamiska: hiertikdákte
• nederländska: rib ^(nl) u
• nynorska: ribbein n
• polska: żebro ^(pl) n
• portugisiska: costela ^(pt) f
• ryska: ребро ^(ru)
• spanska: costilla ^(es) f
• turkiska: kaburga ^(tr)
• tyska: Rippe ^(de) f, Rippenknochen m
• ugaritiska: 𐎕𐎍𐎓 (ṣlʿ)
• uiguriska: قوۋۇرغا‎ (qowurgha)
• vallonska: coisse ^(wa) f
• volapük: rib ^(vo)
• wolof: faar ^(wo)