resistens

Svenska

Substantiv

Böjningar av resistens	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	resistens	resistensen
Genitiv	resistens	resistensens

resistens

1. (generellt) motståndskraft, särskilt i naturliga sammanhang
2. (biologi, medicin, om celler eller hela organismer) okänslighet för ett (aktivt eller toxiskt) ämne

   Sammansättningar: antibiotikaresistens, insulinresistens

3. (överfört) ovilja att iaktta något

   Sammansättningar: faktaresistens

4. (ålderdomligt) motstånd

Se även: resistent

Jämför: resistans