requisite

Engelska

Adjektiv

requisite

• uttal: (brittisk engelska) ɹɪˈkwɪzɪt

1. erforderlig

   Etymologi: Av latinska requīsītus, perfekt passiv particip av requīrō ("jag behöver, söker, efterfrågar"), besläktat med engelska require.

Substantiv

Böjningar av requisite	Singular	Plural
Nominativ	requisite	requisites
Genitiv	requisite's	requisites'

requisite

1. behov