renegade

Engelska

Substantiv

Böjningar av renegade	Singular	Plural
Nominativ	renegade	renegades
Genitiv	renegade's	renegades'

renegade

• uttal: ˈɹɛnəˌɡeɪd

1. brottsling eller rebell
2. överlöpare eller avfälling

Etymologi: Av spanska renegado, av medeltidslatinska renegātus, perfektparticip av renegō (”jag förnekar”).