redikyl

Svenska

Substantiv

Böjningar av redikyl	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	redikyl	redikylen	redikyler	redikylerna
Genitiv	redikyls	redikylens	redikylers	redikylernas

redikyl u

1. (ålderdomligt) påse (för handarbete), handväska

   1926: Charlotte Löwensköld, Selma Lagerlöf:

   Då hon hade fått sin kopp kaffe och tagit plats vid ett av fönsterborden, kom ingen och satte sig på den lediga stolen mittemot. På samma sätt gick det, då kaffet var drucket och virkningar och broderier plockades fram ur redikyler och pirater. Hon fick sitta där ensam, utan att någon tycktes märka, att hon ens fanns till.

   Varianter: ridikyl

   Etymologi: Av franska réticule, nätkasse, som genom missförstånd (av ryska invandrare?) också kallas ridicule, löjlighet.