ratsch

Svenska

Substantiv

Böjningar av ratsch	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	ratsch	ratschet	ratsch	ratschen
Genitiv	ratschs	ratschets	ratschs	ratschens

ratsch n

1. (onomatopoesi) ljud som uppstår då tyg rivs sönder

   Etymologi: Belagt i svenska språket sedan 1821. Jämför danska ratsch, tyska ratsch.

   Besläktade ord: ratscha

Interjektion

ratsch

1. (onomatopoesi) ljudhärmande beskrivning av substantivet ratsch

Danska

Interjektion

ratsch

1. (onomatopoesi) ratsch; ljudhärmande beskrivning av tyg som rivs sönder

   Etymologi: Av ljudhärmande ursprung.

   Besläktade ord: ratsche

Tyska

Interjektion

ratsch

1. (onomatopoesi) ratsch; ljudhärmande beskrivning av tyg eller papper som rivs sönder

   Synonymer: ritsch

   Etymologi: Av ljudhärmande ursprung.