raggen

Svenska

Substantiv

raggen

1. böjningsform av ragg
2. (ålderdomligt, i uttryck, oböjligt) djävulen, satan

   1894: Jäntblig i Nya dikter, Gustaf Fröding:

   Hon neg och bleg åt alla och sade alltid ja, ty allesamman gossarna, dem ville jäntan ha, må raggen ta allt nigande och blinkande och bligande!