Svenska

redigera

Substantiv

redigera
Böjningar av rådbråkning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ rådbråkning rådbråkningen rådbråkningar rådbråkningarna
Genitiv rådbråknings rådbråkningens rådbråkningars rådbråkningarnas

rådbråkning

  1. avrättning där den dömde avlivas genom att lemmarna krossas
    Jämför: stegling
    Etymologi: Sammansatt av tyska Rad (”hjul”) och tyska brechen (”bräcka, bryta”). Första gången belagt som "råbråkar" i Kongl. stadgar, förordningar bref och resolutioner, ifrån åhr 1528 in til 1701 angående justitiæ och executions-ährender, Johan Schmedeman, Stockholm 1706.

Översättningar

redigera