pupp

Svenska

Substantiv

pupp u

1. (dialektalt) bröstvårta

   : Tocken liten en, visa efter spelman Sven Ingvar Heij:

   Ta upp en å ge en puppen / å låt en inte ligge där å törst' ihjäl.

   Varianter: pappe, poppe

Bokmål

Substantiv

Böjningar av pupp	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	pupp	puppen	pupper	puppene
Genitiv	pupps	puppens	puppers	puppenes

pupp m

1. kvinnobröst

   Sammansättningar: silikonpupper