pubertet

Svenska

Substantiv

Böjningar av pubertet	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	pubertet	puberteten
Genitiv	pubertets	pubertetens

pubertet

1. tidsperiod i livet då ett barns kropp mognar till att bli en vuxen kropp, förmögen till sexuell fortplantning

   Besläktade ord: pubertal

   Sammansättningar: pubeshår

   Se även: könsmognad

Översättningar

tidsperiod då kroppen mognar till att bli förmögen till sexuell fortplantning

• asturiska: pubertá f
• bokmål: pubertet
• danska: pubertet ^(da) u
• engelska: puberty ^(en)
• finska: murrosikä ^(fi), puberteetti ^(fi)
• franska: puberté ^(fr) f
• latin: pubertas
• nynorska: pubertet
• portugisiska: puberdade ^(pt)
• spanska: pubertad ^(es) f
• turkiska: ergenlik dönemi
• tyska: Pubertät ^(de)

Bokmål

Substantiv

pubertet

1. pubertet

Danska

Substantiv

pubertet

1. pubertet

Nynorska

Substantiv

pubertet

1. pubertet