pralin

Svenska

Substantiv

Böjningar av pralin	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	pralin	pralinen	praliner	pralinerna
Genitiv	pralins	pralinens	praliners	pralinernas

pralin

1. en sorts chokladbit med fyllning

   Synonymer: bonbon, choklad

   Etymologi: Av franska praline, döpt efter marskalk du Plessis-Praslin vars kock var först att tillverka dem.

Översättningar

en sorts chokladbit med fyllning

• franska: praline ^(fr) f
• tyska: Praline ^(de) f