politruk

Svenska

Substantiv

Böjningar av politruk	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	politruk	politruken	politruker	politrukerna
Genitiv	politruks	politrukens	politrukers	politrukernas

politruk

1. (förr) en sorts politisk övervakare inom den sovjetiska krigsmakten

   Etymologi: Av ryska политрук (politruk). Det ryska ordet i sig ett teleskopord bildat ur ryska политический (polititjeskij, ”politisk”) och ryska руководитель (rukovoditel', ”ledare”).

2. person som fått sin ställning mest på grund av partipolitiskt nit

Översättningar

(förr) en sorts politisk övervakare inom den sovjetiska krigsmakten

• franska: politrouk ^(fr) m

person som fått sin ställning mest på grund av partipolitiskt nit

• finska: politrukki ^(fi)
• polska: politruk ^(pl)