plint

Svenska

Substantiv

Böjningar av plint	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	plint	plinten	plintar	plintarna
Genitiv	plints	plintens	plintars	plintarnas

plint

1. (arkitektur) sockel, fyrkantig platta under foten av en pelare
2. (gymnastik) en sorts lådformigt gymnastikredskap

Etymologi: Av franska plinthe med samma betydelse, av grekiska πλίνθος (plínthos). Kognat med bland annat engelska plinth.

Översättningar

sockel, fyrkantig platta under foten av en pelare

• danska: plint
• engelska: plinth ^(en)
• franska: plinthe ^(fr)
• spanska: zócalo ^(es) m

en sorts lådformigt gymnastikredskap

• engelska: vaulting box ^(en)

Danska

Substantiv

plint

1. (arkitektur) plint