plaintiff

Engelska

Substantiv

Böjningar av plaintiff	Singular	Plural
Nominativ	plaintiff	plaintiffs
Genitiv	plaintiff's	plaintiffs'

plaintiff

• uttal: ˈpleɪn.tɪf

1. (juridik) kärande

   Etymologi: Av anglo-normandiska pleintif, av fornfranska plaintif. Jämför ursprung till plaint och plaintive.