plagga

Svenska

Substantiv

Böjningar av plagga	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	plagga	plaggan	plaggor	plaggorna
Genitiv	plaggas	plaggans	plaggors	plaggornas

plagga u

1. (ålderdomligt) slag, dask, smisk
2. (ålderdomligt) redskap för att utdela slag, dask, smisk; ofta i plural: plaggor = riset

   ~ 1710: En ny visa på en gammal ton, Runius:

   Till bara ris och plaggor / Har Gud ej skapt all skog. / Låt somt ock bliva vaggor: / Här finns ju timmer nog.