piff

Svenska

Interjektion

piff

1. (onomatopoesi) återgivande av ett skarpt, smällande ljud som från ett skott

   1871: Framtiden: tidskrift för fosterländsk odling, Volym 5, Carl von Bergen:

   Vi skjuta, bränna dem! Piff, paff, gå på! Piff, paff, skjuta dem! Piff paff, bränna dem! Piff paff, krossa dem!

   Fraser: piff, paff, piff paff puff

Översättningar

Översättningar

• franska: pif ^(fr)

Substantiv

Böjningar av piff	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	piff	piffen
Genitiv	piffs	piffens

piff

1. extra finess eller raffinemang, något som förhöjer stämningen eller tillvaron eller som verkar upplivande eller uppfriskande, snits

   1939: Som det brukar vara, sidan 84, Thorsten Jonsson:

   I en modern, stilfull miljö kan Ni välja ut moderna, stilfulla möbler, som ger den rätta "piffen" åt Edert trevna hem.

   2007: Röda Rosor på en enkel stängel, Eva Willerud:

   Guld och kanter av liknande färg, sätter piff på den förseglade kärleken i honom.

   Vanliga konstruktioner: göra sig piff, sätta piff på

   Besläktade ord: piffa, piffig, uppiffad

2. glitter