perfektum

Svenska

Substantiv

Böjningar av perfektum	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	perfektum	perfektumet
Genitiv	perfektums	perfektumets

perfektum

1. (lingvistik) ett av verbets tempus; beskriver en fullbordad handling i nuvarande tid; benämns oftast perfekt

   I meningen "Jag har skrivit." är "har skrivit" perfektum.

   Etymologi: Härstammar från latinska perfectum (fullbordad).

   Synonymer: perfekt

   Användning: Ej att sammanblanda med perfektparticip, på vilket formen "skrivet" är ett exempel.

Se även

• pluskvamperfektum