SvenskaRedigera

SubstantivRedigera

Böjningar av perfektum  Oräknebart
neutrum Obestämd Bestämd
Nominativ perfektum perfektumet
Genitiv perfektums perfektumets

perfektum

  1. (lingvistik) ett av verbets tempus; beskriver en fullbordad handling i nuvarande tid; benämns oftast perfekt
    I meningen "Jag har skrivit." är "har skrivit" perfektum.
    Etymologi: Härstammar från latinska perfectum (fullbordad).
    Synonymer: perfekt
    Användning: Ej att sammanblanda med perfektparticip, på vilket formen "skrivet" är ett exempel.

Se ävenRedigera