pendang

Svenska

Substantiv

Böjningar av pendang	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	pendang	pendangen	pendanger	pendangerna
Genitiv	pendangs	pendangens	pendangers	pendangernas

pendang

1. nedhängande prydnad, vanligtvis i par

   På ömse sidor av tavlan hängde pendanger i mässing, med levande ljus.

   Etymologi: Av franska pendant.

2. (bildligt) motstycke, parallell eller spegelbild till något

   1921: Ivanhoe (Nordiska Förlaget), Walter Scott, i översättning av Hugo Hultenberg:

   Han hade intet annat vapen än en dolk i bältet, vilken tjänade som pendang till en knippa rostiga nycklar som hängde vid hans högra sida.

   2019: Byggnaden (Naturhistoriska riksmuseet):

   Etnografiska museet skulle ligga längs parkens södra långsida och bilda en pendang till Naturhistoriska riksmuseets södra flygel.