pascha

Svenska

Substantiv

Böjningar av pascha	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	pascha	paschan	paschor	paschorna
Genitiv	paschas	paschans	paschors	paschornas

pascha

1. högsta ämbetstiteln i Osmanska riket

   1861: Lifvet i Gamla Verlden. Del 3: Palestina och Turkiet, Fredrika Bremer:

   Fruntummerna der voro nu på besök hos paschans fru, men man väntade dem hem i hvart ögonblick, och slafvinnorna nödgade oss ifrigt att ingå i förmaket, ett stort, ljust, ganska vackert rum, med höga, byzantinskt rundade fönsterbågar och skarlakansröda förhängen.

   Varianter: pasha, pasja

   Besläktade ord: paschalikat

   Sammansättningar: hederspascha, paschadöme

2. (idiomatiskt) (lat) person som inte uträttar något själv men åtnjuter lyxtillvaro med folk som tjänar denne

Etymologi: Av osmanska پاشا (pāšā) (turkiska paşa).

Översättningar

ämbetstitel

• bokmål: pasja m
• danska: pasha u
• engelska: pasha ^(en)
• franska: pacha ^(fr) m
• nynorska: pasja m
• turkiska: paşa ^(tr)
• tyska: Pascha ^(de) m

lat person med folk som tjänar denne

• franska: pacha ^(fr) m
• tyska: Pascha ^(de) m