Svenska

redigera

Substantiv

redigera

paktum

  1. (juridik) avtal; äktenskapsförord
    1837: Grannarne, Fredrika Bremer:
    Denna hade dock ett skäl i Generalens slöseri, hvilket hade bragt hans affärer i största oordning, och blott genom paktum lyckades det ma chère mère att freda sin egen förmögenhet.
    Besläktade ord: pakt
    Grammatik: oföränderlig substantiv

Översättningar

redigera